Jag kom på en sak som hände när min äldsta var liten. Hon var något tjatig om en sak hon ville ha - vilken kommer jag inte ihåg. Men var gång hon sa att hon ville ha den där saken, så replikerade jag med att jag ville ha en miljon. Detta upprepade sig ett antal gånger - sen helt plötsligt gick hon iväg. Jag och dåvarande maken pustade ut. Efter en liten stund kom hon tillbaka med en apelsin i famnen. Hon tittade på mig med sina blå härliga ögon, sträckte fram apelsinen till mig och sa: " Jag hittade ingen melon, så jag tog en apelsin!" Obetalbar!
Är det sant? Det är obetalbart!
SvaraRadera:)
De godingarna. Det är sånt man lever på hela livet...
SvaraRaderahaha vad barn är härliga!!! Du får ha det så bra i regnet idag, kanske ett dopp i poolen? det sägs ju att det är varmare i vattnet när det regnar, men själv hoppar jag över det! Kram Madeleine
SvaraRaderaHahahaha! Underbart!
SvaraRaderaHihi...så gulligt :D
SvaraRaderaTigris ... Ja detta är en absolut sann historia. Du kan ju gissa om jag tappade hakan/hakorna!
SvaraRaderaMadde ...Jag skippar nog doppet. Jag håller på att städa och fejja här hemma inför studenten. *pust-stånk-stön*
Oh vad barn är sköna ha ha, den lilla "historien" var jättesöt.
SvaraRadera