fredag 1 oktober 2010

Gammal och vis ...


Det känns lite märkligt när man sitter
bredvid sina döttrar och lyssnar på
det dom går genom.
Man hör hur dom agerar och tänker.
Det blir som en flashback.
I mångt och mycket har jag tänkt
likadant.
Men idag har jag kommit 20 år längre
än de har.
Jag känner mig så tacksam för att
jag inte är 20 år yngre.
Jag är så tacksam för att jag är
"gammal och vis"!
Kanske inte lastgammal och
superdupersmart,
men i alla fall 20 år visare
och med en större tro på
mig själv.
Eller rättar sagt,
jag vet mitt värde.
Jag är så tacksam för att jag
har döttrar som anser att jag är
deras absolut bästa vän,
som dom kan prata med och som
alltid finns där för dom.
Jag älskar dom över ALLT
annat.
Dom är mina mirakel,
Millas mirakel.
:o)

2 kommentarer:

  1. Fint skrivet om ditt förhållande till dina fina flickor! Och det är härligt när visdomen kommer med åldern, för de flesta iaf. Du är en bra mor!
    hULDA

    SvaraRadera
  2. en bamsekram till dig, jag är SÅ glad att vara vän till dig, gammal o vis...ja jag börjar förstå vad som menas med det...åren går och man lever av och med förändringar, och man formas dagligen..

    SvaraRadera