Idag gick jag, minstingen och mellantösen
på bio. Det är sportlovsmatinée på bion
denna veckan. Vi kikade på "Gulllivers
resor" med Jack Black i huvudrollen.
Den var faktiskt helt ok.
Under dagen har även jag och minstingen
kollat på "Titanic" med Leonardo di Caprio
och Kate Winslet i rollerna. Minstingen har
aldrig sett den förr, men de håller just nu
på att träna på ledmotivet i skolan.
Minstingen grät floder när Jack dog och
sen även när Rose dog. Hon blev väldigt
dramatisk och gråtig, eftersom hon
blev påmind om att man kan förlora dem
man älskar högst. Så hon slängde sig om
halsen på mig och grät ännu mer. Hon sa
hulkande att hon aldrig ville vara utan mig.
Det är många sådana tankar hon har just nu.
Hon har kommit in i den åldern när man förstår
att varken en själv eller ens omgivning är
odödliga. Jobbig fas det där. Det är mycket
bättre att vara litet barn och helt omedveten
om alla hemskheter och verkligheter runtom
kring en.
Bra film är det dock ... den där Titanic.
Jag håller med om att Titanic är bra, vi såg den igen för någon vecka sen. Jag grät också. När båda dog.
SvaraRaderaJag gråter ofta i filmer, när det är sorgligt alltså, sällan när det är kul eller pangpang.
Guardian gråter jag alltid floder till. Maken flinar glatt medans jag svullnar upp av återhållna tårar. Sen kan jag inte hålla dom längre, då hulkar jag värre än värst.
Jag gillar se film. Även dom man gråter av.
;)