Stockholm - Skåne

Då var man hemma i Skåne igen. Trippen till Stockholm var underbar. Eftersom jag fått lånat en dvd, så klarade minsta dottern F också av resan utan problem. Det var så härligt att träffa äldsta dottern L och hennes pojkvän N. Vi har tagit det lungt och inte ens varit i närheten av tunnelbanan eller innerstan - tack o lov. I lördags blev det en tur till Tom Tits i Södertälje. Det var mycket kul och intressant. Det är verkligen ett ställe som jag rekommenderar. Vi ska dit till sommaren också, när dom har alla ute-experimenten igång.
Det enda smolket i bägaren denna helgen är mitt förbannade knä. Vet inte vad jag har gjort, men det högra knäet och vaden smärtar rejält. Jag får väl halta fram lite till, annars blir det kanske bäst att besöka läkaren?! :( Jag håller en tumme för att det snart går över.

Kärleken + Stockholm

Igår efter att jag hämtat min dotter F på fritids, så satt vi och pratade om dagen. Hon berättade om en kille som hon gillar. Hon sa; Jag är så kär i J att det pirrar i magen. Och även om vi inte är ihopa så är jag kär i honom ändå. För inget kan begränsa kärlekens vilda vägar!

Gissa om jag satt som ett levande frågetecken?! Vart får hon allt ifrån? Jag sa till henne att hon måste ha varit en författare eller poet i sitt förra liv. Hon hör massor via tv och filmer, men att hon därifrån kan få ihop så att det passar in i precis rätt tillfälle ... det gör mig mållös.

Imorgon bär det av till Stockholm för ett besök hos min äldsta dotter L. Vi har inte träffats på 2 månader nu, så det ska bli härligt. Jag, sambon och dottern F kör upp dit. Det tar väl ca 6 timmar, så det blir väl nån p-paus. Vi kör hem igen på söndag. Det ska bli gott att komma hemifrån ett tag och koppla av. I nästa vecka blir det jobbigt pga begravningen, så man behöver nog ladda batterierna.

Jag har lånat en såndär dvd att ha i bilen, så kanske inte F blir så uttråkad - hoppas jag. Tror ni att man kan övertala henne att kolla nån säsong av Grey´s Anatomy?!

Behandla andra som du själv vill bli behandlad!

Jag går och utbildar mig till undersköterska och har precis varit ute på 4 veckors APU inom hemvården. Innan dess har jag jobbat 1 år inom demensvården. Något som slår mig efter detta året är hur utsatta de dementa är. De är helt utelämnade till okända människor, där tyvärr en del borde söka annat jobb. Jag har råkat ut för människor som inte är så himla snälla, saknar empati, uttrycker sig förskräckligt framför den demente och behandlar dom som småbarn. Det skär i hjärtat när man ser sådant, och det är min själ upp till mig (och andra som ser sånt här) att protestera hos chefen.

Man ska leva efter principen; Behandla andra som du själv vill bli behandlad!

Bara för att en människa har blivit dement, så betyder inte det att personen inte känner något.

Jag hoppas verkligen att personalens inställning till sitt arbete förändras tills jag blir gammal, annars ska jag se till så att jag har en burk med duktigt starka tabletter - eller handlar jag på mig lite droger - så att jag kan avsluta med flaggan i topp!

Tvättat händerna?

Igår var det dax för ett besök i vår kyrka det var högmässa och dom skulle läsa upp svärfars namn. Prästen var ett riktigt sömnpiller. I högmässan ingick också nattvarden. Detta kanske är en själklarhet för många, men eftersom jag sällan är i kyrkan så visste jag inte att det skulle ingå. Jag är varken troende eller konfirmerad, så jag tar aldrig nattvard - har aldrig gjort. Min dotter S är inte heller konfirmerad och min dotter F är bara 9 år, så hon har några år kvar att fundera på hur hon ska göra. De andra gick upp för att få nattvard men jag, S och F satt kvar. Då undrade F varför inte vi gick fram, och jag förklarade varför. Hon funderade ett tag och klämde sen till med den obetalbara repliken: Det är rätt bra att vi inte tar det, för man vet ju inte var prästen har haft sina fingrar!!

Barn .... visst är dom bara så ljuvliga?!

Äntligen skola igen!

Då är det dax för mig att sätta mig i skolbänken igen på måndag. Efter 4 veckors APU, så blir det till att plugga igen. Det ska bli så skönt att träffa klasskamraterna igen. Tänk att man skulle komma att gilla och gå i skolan - det trodde jag inte. Men det är verkligen hur givande och roligt som helst att plugga när man är så gammal som jag är nu. Man förstår mer och presterar bättre än när man gick på gymnasiet. Sämre än gymnasiebetygen finns nog inte, jag hade fler frånvarotimmar än närvarotimmar.

Ikväll ska vi hälsa på guddottern med familj. Hon blir snart 1 år och stora damen. Så fort barn växer - vilket taskigt nog betyder att jag åldras snabbt. Huu! Jag har ingen åldersnojja, men ibland önskar man att åren inte ska gå så himla snabbt. Eller att man kan frysa tiden i en viss period i sitt liv.

Trött .. på lite olika

Jisses så trött jag är idag. Jag har inte sovit så bra inatt, p.g.a mina ömma revben. Förhoppningsvis blir det bättre inatt.

Jag är också trött på alla oskrivna regler som man råkar bryta utan att veta om det. Denna gången gäller det bandet på gravbuketten som svärfar ska ha. Inte fasen visste jag att det ska vara vitt eftersom vi tillhör de närmast sörjande! Vi hade valt en bukett med vårblommor och till det skulle vi ha ett milt grönt band, men det uppskattades INTE av svärmor. Hon sa bestämt ifrån om att vi skulle ha vitt band. *muttrar* Trist när man måste följa oskrivna regler och inte kan göra det som man själv känner för. Den dagen min far eller mor vandrar vidare så ska ingen oskriven regel styra mitt val av blommor och dylikt! Jag blir såååå trött på sånt.

Nu blir det mot duschen och sen bingen. Måste bota min trötthet så jag kan vakna pigg som en lärka imorgon. Redo för dagens alla oskrivna regler. :P

The Notebook

Vilken underbar film jag har sett ... The Notebook! Jag fick ett tips över nätet om den, och givetvis som den filmdåre jag är så var jag nere på Hemmakväll och inhandlade den igår. Den är så fin, så underbar, sorglig och fantastisk om vartannat. Den läggs absolut i min se-om-hög.

Vissa filmer är favoriter, t.ex. The Holiday. Mmmm, den är en redig må-bra-film. Huset som Kate Winslet hade i den filmen - det huset vill jag ha. Varför kan man inte bara vinna några mille på trissen eller hästarna, så man kan köpa ett sånt hus?! Nåja, jag ger inte upp. Jag ska satsa lite på lotto-triss-måltips-hästar-keno m.m. så kommer jag nog bli .... fattigare! :) Men hoppet är ju det sista som överger en.

Här är länken till trailern på The Notebook. Jag vet inte hur man lägger in en trailer här, så det får duga med länken. :)

http://www.youtube.com/watch?v=S3G3fILPQAU

Det är tanken som räknas

Idag stack jag, F och S ner till min pappa och hans fru i Trelleborg. Min bror och svägerska var också där, plus några till. Vi stack även inom kyrkogården och lade lite blommor på min mormor o morfars grav + min farmor o farfars grav. Det blir inte så tätt mellan gångerna man är på kyrkogården, men tankarna finns hos dom ändå. Sambon var hemma hos sin mor, begravningsentreprenören skulle komma idag och hämta svärfar. Även om jag jobbar inom vården och då inte berörs av död, så är det en annan sak när det gäller någon i ens närmaste krets. Men imorgon ska jag köra hem till svärmor och prata med henne, förklara för henne hur svårt jag tycker att det är men att jag finns med i mina tankar. Jag får hoppas att hon förstår mig.
Det kvittar hur man vänder sig så har man häcken bak ... eller hur?!

Sorg ...

Usch tvi och vale ....
Sambon ringde för en stund sen och berättade att svärfar somnat in. Efter en lång tids sjukdom och mycket elände fick han äntligen frid. I all sorg man känner ryms det ändå en tacksamhet över att han slipper lida mer. Jag har själv inte varit med den sista veckan vid hans sida, för dottern klarar inte av att se sin farfar så sjuk och barnpassning är inget överflöd hos oss. Därför har jag och dottern stannat hemma och tänkt på honom här hemma. Min sambo däremot har varit mer och mer nedstämd för varje dag han kommit hem. Det måste vara fruktansvärt att se den människa man sett upp till och som är en av tryggheterna i livet, bara försvinna framför ögonen på en. Sambon kommer snart hem och då får vi gråta tillsammans lite och prata av oss. Sen imorgon blir det till att ta tag i allt som behövs göras inför begravningen.

Usch så vitt!

Jag ska göra vid denna sidan snart. Jag är inte så hej på det själv, så jag får kalla in mellandottern S för konsultation. :) Hon är duktig på det, så förhoppningsvis får jag nån reda på min blogg snart.

Hur ont får det göra?

Aj aj aj!!!
Jag vurpade i STENtrappan på jobb idag. Smidig som en elefant, landade jag med en duns på höger skuldra och höger höft. Jag tappade andan, men var ändå snabbare än en leopard uppe på fötterna och kollade så att ingen sett det. *hur löjlig får man bli?* SEN upptäckte jag hur jädrans ont jag fått. Tårarna kom och jag gick verkligen som halta Lotta. Så mina snälla kollegor skickade hem mig och jag hällade mig i soffan. Det var inte heller så lätt, ont på favoritsidan. Nä, det är lättare att vara uppe och röra sig. Kan undra om det blivit nån spricka på revbenen, för det gör nedrans ont och att hosta kan vi glömma.
Sicket mög.

Camilla Lindskogs konst

Jag är verkligen förtjust i Camilla Lindskogs

konst. Hon målar så vackert. Min sambo vann en

tavla som hon målat, av en ballerina. Den är så fin.

Jag googlade häromdagen och då hittade jag en annan

av hennes tavlor på ballerinor. Visst är den bara så ljuvlig?!

Jag ska förhoppningsvis hitta nåt galleri där hon hänger ut

sina verk, och då hoppas jag att min plånbok är välfylld så

jag kan köpa en tavla till.