Idag stack jag, F och S ner till min pappa och hans fru i Trelleborg. Min bror och svägerska var också där, plus några till. Vi stack även inom kyrkogården och lade lite blommor på min mormor o morfars grav + min farmor o farfars grav. Det blir inte så tätt mellan gångerna man är på kyrkogården, men tankarna finns hos dom ändå. Sambon var hemma hos sin mor, begravningsentreprenören skulle komma idag och hämta svärfar. Även om jag jobbar inom vården och då inte berörs av död, så är det en annan sak när det gäller någon i ens närmaste krets. Men imorgon ska jag köra hem till svärmor och prata med henne, förklara för henne hur svårt jag tycker att det är men att jag finns med i mina tankar. Jag får hoppas att hon förstår mig.
Det kvittar hur man vänder sig så har man häcken bak ... eller hur?!
Jag är också inom vården, och undras alltid över detta med liv och död. Och ändå är jag totalt hudlös för nära människors sorg eller död...
SvaraRaderaOsloskånskan: Exakt så känner jag också det. Det är som om man precis ska börja ettan och inte kan alfabetet eller matematik ... man känner sig helt grön och vilse. Jobbigt men inget man klarar sig undan ... tyvärr.
SvaraRadera...men du menar väl att hon är med i dina tankar? Eller?
SvaraRadera(fast jag tror du behöver tänka på dig själv också...)
Jag tror att om man lever sant, då får man leva med att man ibland inte kan mötas eller förstå en annan människa, men man kan alltid försöka och det är väl det du gör!
Vill bara krama dig!
Ebba G: Visst menade jag så, jag skriver som en kratta. :)
SvaraRaderaJag försöker verkligen och är ärlig och sann, men man vet ju aldrig vad människor förväntar sig att man ska göra. Det är inte lätt alltid, hur väl man än vill.
Tack - kramen värmer. Det bästa med en kram är att när man ger en kram, får man en tillbaka. :)
Det är ju en helt annan sak när en närstående avlider, man berör på ett helt annat sätt:(
SvaraRaderaJag tror säkert att hon förstår din situation.
Kram.
Gafflan: Ja, det gjorde hon. Tack o lov. Ha en fin dag. Kram.
SvaraRadera